Gröngöling – Den gröna hackspetten med röd hjässa
Picus viridis
Gröngölingen är en stor hackspett med grön ovansida, gulgrön undersida, röd hjässa och svart ansiktsmask. Hanen har en röd mustasch, medan honan har en svart. Den är känd för sitt högljudda, skrattande läte som ofta hörs på våren. Gröngölingen söker främst föda på marken där den letar efter myror och andra insekter.
Habitat: löv- och blandskogar, parker och trädgårdar
Beteende
Gröngölingen är känd för sitt högljudda, skrattande läte som ofta hörs på våren och som låter som "klyi-klyi-klyi". Till skillnad från andra hackspettar söker gröngölingen främst föda på marken där den använder sin långa, klibbiga tunga för att fånga myror. Den hackar ut bohål i träd och lägger 5-7 ägg.
Föda
Gröngölingen äter främst myror och andra marklevande insekter. Den använder sin starka näbb för att hacka upp myrstackar och sin långa, klibbiga tunga för att fånga myrorna. Gröngölingen kan äta tusentals myror per dag och är specialiserad på denna föda. På vintern kan den också äta bär och frukter.
Utbredning i Sverige
Gröngölingen finns i södra och mellersta Sverige och är huvudsakligen en stannfågel. Den föredrar löv- och blandskogar med gläntor och öppna ytor där den kan söka föda på marken. Gröngölingen har minskat i antal under senare år, troligen på grund av förändringar i skogsbruket och minskad tillgång på myror.