Gråtrut – Den stora måsen med gula ben
Larus argentatus
Gråtruten är en stor mås med vit kropp, mörkgrå rygg och vingar, svarta vingspetsar, gul näbb med röd fläck och gula ben. Den är större än fiskmåsen och har ett kraftigare näbb. Gråtruten är känd för sitt högljudda, skrattande läte och är en vanlig syn vid kuster och i städer. Den är en delvis flyttfågel som häckar i kolonier.
Habitat: kuster, hamnar, soptippar och städer
Beteende
Gråtruten häckar i kolonier på klippor, öar eller på byggnader. Den är känd för sitt högljudda, skrattande läte och är aggressiv i sitt försvar av boet. Gråtruten är en dominant art som kan ta över häckningsplatser från andra fåglar. Den är anpassningsbar och har lärt sig att leva nära människor, där den utnyttjar människans matrester och sopor.
Föda
Gråtruten är allätare och äter fisk, skaldjur, fågelägg, fågelungar, smågnagare, as och matrester. Den är opportunistisk och anpassar sin diet efter vad som finns tillgängligt. Gråtruten är känd för att kunna öppna musslor genom att släppa dem från hög höjd mot hårda ytor. I städer äter den ofta matrester och sopor.
Utbredning i Sverige
Gråtruten finns längs hela Sveriges kust och vid större sjöar och är delvis flyttfågel. Många gråtrutar från norra Sverige flyttar söderut på vintern, medan de i södra Sverige ofta stannar kvar. Gråtruten har minskat i antal under senare år, troligen på grund av minskad tillgång på föda från soptippar och fiskerinäringen.